Just ja, jag berättade ju aldrig om den äckliga gubben för er bloggläsare. I väntan på bussen som skulle ta mig till
Maria och Gustav igår så satt jag längst in i en busskur på södervärn, w i vagnen. Brevid mig satt en gubbe med svåruppskattad ålder. Modell fet och skallig men vad gör det. När vi slog oss ner på träbänken lade jag märke till att han mumlade/ sjöng en del (heyy det för ju jag för jämnan) efter ett tag trodde jag att han kanske pratade med lilla w, folk tenderar ju att göra det i tid och otid men vid närmre eftertanke var det nog inte riktigt så. Ett tu tre så sket jan ner sig duktigt, inte bara en, utan gör och häpna två gånger. Stanken var vedervärdig och givetvis så satt jag i vindriktningen (herrejävlafuckinghellkomochhjälpmigattdö). Gissa vem som skulle med samma buss som vi. Gissa vem som satte sig snett bakom oss. Och gissa vem som satt och vinkade med sin protesarm mot lilla w i tjugo minuter innan han börjar stönsjunga lågt för sig själv. Jo du gissade rätt. När gubben väl hoppade av låg en unken doft kvar över bussens mittdwl i övrigt var det blöta rövavtrycket på det röda sätet det enda som vittnade om händelsen.
Trodde alla att det bar jag och lilla W som luktade? Förmodligen. Gör det något? Inte det minsta såhär i efterhand. Ps. Vi plockade mängder av utsökta svampar: soppar, kremlor och taggiga röksvampar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar