Jag är inte kaxig när väckarklockan (läs W) drar igång vid fem halv sex snåret för att vilja stiga upp. Om jag har tur kan jag få honom att snooza ett tag, ligga stilla och mysa men oftast resulterar mina försök i att han a) biter mig svinhårt i näsan. b) trycker in sitt pekfinger i örongången på mig (det når förvånansvärt långt in). c) kryper fram och tillbaka över mig tills jag pratar med honom. d) en kombination av a, b, c & d. Nu sitter vi här och äter en andra frukost, vi har hunnit med att titta på i drömmarnas trädgård, leka med bollar, vara ute med lusen och plocka undan i köket. Varför går jag aldrig och lägger mig i tid?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar