Det där positiva beskedet.

För en tid sedan fick jag ett riktigt, riktigt positivt besked. Det fick mig nästan att börja böla, jag och H hoppade runt i lägenheten som tokar och det var med lätta steg som jag skuttade rundor resten av dagen..

Nej jag är inte gravid igen.. Det handlar om derbyn som så mycket annat i mitt liv just nu. Den tolfte mars så skall vi bouta Stockholm på hemmaplan ute i Limhamn och laget består av fjorton spelare. Tretton andra spelare också jag då. WOHOOO! Att få vara en del av detta känns helt fantastiskt, det är inte bara Crime Citys första bout, det är även den första riktiga bouten i hela Sverige, med NSOs, domare och allt annat som hör till. Vi skriver idrottshistoria. Det blir är mycket nu, jag ligger vaken om kvällarna när jag borde försöka somna och sorterar tankarna, det är hipblocks, whips, crossovers och en hel rad med regler som susar runt i skallen och som aldrig vill låta mig komma till ro. Fötterna kliar och sticker efter de hårda passen och kroppen ömmar. Fy fan vad jag älskar det.