Om att vara upp över öronen förälskad

Förhållanden går upp och ner, så år det. Precis som livet. Varenda en som någonsin haft ett förhållande vet att bra förhållanden är ingenting som kommer gratis och så är det, man måste kämpa för att få det att fungera. Det är lätt att glömma bort hur det ligger till i verkligheten när det pumpas ut bilder av lyckliga par och pluttinuttiga kärnfamiljer i varenda tv-kanal och i diverse magasin. Det är lätt att glömma bort att de människor vi möter seriernas värld inte är på riktigt och att vi aldrig ser en helhetsbild av de vi möter. Vi väljer alla vilka sidor vi vill visa upp för vår omgivning. Ofta får jag frågan om hur jag och H fixar det, och jag tänker inte ljuga
- det är så jävla svårt ibland, det är svårt att inte vara nära, att prata olika språk, att inte veta hur framtiden ser ut, att sakna, att ha tid för varandra, att inte glömma bort, att inte bara vara föräldrar och så vidare. Men det är klart att det går. Det låter enkelt den där gamla frasen "Vill man så kan man" och allt det där.. Det hör jag själv när jag säger det. Men det är faktiskt precis så enkelt som det är, och det viktigaste av allt? Jag är upp över öronen förälskad. Mitt hjärta slår precis lika fort när jag möter hans blick idag som det gjorde för fyra år sedan när vi befann oss i ett hav av skitiga punx och fulla skins och det känns fantastiskt. Jag står ut för att jag vet att alternativet skulle vara omöjligt, för att jag vet att jag vill dela mitt liv med H.