Ett par dagar i huset vid havet och ett kortare träningsförbud känner jag att energin är åter. Jag vill skatea, svettas, pusha mig själv till nya grönser. Känna rullskridskorna runt mina fötter och hur hjulen greppar perfekt över halt gympasalsgolv. Den som ändå var på rollercon, avundsjukan är total.
Vi är tillbaka i lägenheten och jag känner mig ensammast i världen. Alla verkar göra någonting och Facebook och instagram och alla bloggar svämmar över. W brevid mig tillsammans med Vesslan och jag känner hur jag inte får någon ro i kroppen, jag vet inte vad jag vill men jag vet att jag inte vill sitta inne i lägenheten och det måste jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar