onsdag, juli 25, 2012

Insanity-workouten, hur går det?


Det går men jag hatar det. Har börjat gråta av utmattning efter nästan hälften av passen jag kört och känner mig nästan sjuk vissa mornar när jag vaknar, passen lämnar efter sig en  konstant träningsvärk och en känsla av övertränadhet hos mig. Nu har jag inte kört exakt alla dagarna, när jag tänker efter har jag nog nästan bara kört hälften av passen. Första veckans helgpass hoppade jag över då det var Malmö Derbyfestival och att spela flera bouts om dagen och samtidigt köra insanityn kändes för mycket. tisdagen  och onsdagen och torsdagen därefter körde jag dubbla pass och nu de sista dagarna har jag känt att motivationen inte alls vart på topp så i måndags gav jag mig själv ledigt och igår, tisdag körde jag måndagens fit test samt en del av cardio circuiten, sen orkade jag inte mer utan tog ett långt varmt bad istället.


Nästan i samma veva som jag började med insanityn så började jag ju jogga också, mest för att fantastiska Katta skrev ett otroligt peppande inlägg om hur hon börjat springa och jag vill också kände jag, för att någon gång bli en bra jammer måste jag få upp min kondition rejält och dessutom verkar det vara så fantastisk att njuta av löpning. En träningsform som inte kräver mer än ett par skor och en eventuell pulsklocka, en träningsform som en kan utöva oavsett tidpunkt och med eller utan barn i släptåg, ja ni fattar, en optimal träningsform helt enkelt men det är inte jag, jag hatar det, alltså verkligen, jag har ångest i ett halvt dygn innan en planerad löprunda och känner mig som världens sämsta efter avslutat pass så jag har helt enkelt lagt det lite på is. 

Parallellt med insanityn så tränar jag givetvis derby, det har dock inte blivit jättemycket av den varan på sista tiden, H är iväg och jobbar så jag är ensam med lilla W, mamma ställer upp som barnvakt en gång i veckan men inte mer. Dessutom har vi nu ett behövligt tvåveckors sommaruppehåll från allt vad planering av träningar till föreningsarbete heter.

Formen då tänker kanske du. Ja formen, när jag kör insanitypassen så är de lika kräkjobbiga varje gång. Jag skojar inte. Första passet var ett fit test, ett test med olika explosiva hopp och styrka/stabilitetsövningar samt uthållighet. Detta test är sedan genomgående under hela 60 dagarsutmaningen, man kör det var femtonde dag för att mäta sin (förhoppningsvis)  progression och eftersom att passen fortsätter att vara precis lika jobbiga så är testet det enda jag har att gå efter.


Och visst har det gått framåt, jag har blivit starkare, orkar mer om en ser till testet i alla fall. Jag har förbättrat mitt resultat med minst tre repetitioner på varje moment förutom när det kommer till suicide jumpsen (en form av burpees) där jag faktskt presterar sämre efter femton dagar än vad jag gjorde första dagen. Jag tror att den stora ökningen framförallt beror på att jag inte längre är osäker på utförandet av momenten samt att jag vant mig vid träningsupplägget och testets upplägg, inte i första hand att jag faktiskt utvecklats så mycket men det är klart, det skall bli intressant att se till nästa test. Rent kroppsligt så känner jag inte så stor skillnad, mamma frågade häromdagen om jag tränat hårt på sista tiden men jag tycker att kläderna sitter precis som vanligt, självkänslan är i alla fall lika låg och kroppsuppfattningen precis lika risig, det är en sak som är säker.

Jag kommer att fortätta med insnityn, i alla fall tills de 60 dagarna är slut, jag följer inte deras matprogram, jag hoppade ju på fitnessfighten för ett par månader sedan men mådde riktigt dåligt av det, att räkna kalorier fck in mig i gamla destruktiva mönster igen och det gjorde att hela träningen kändes jobbig för mig och jag vill inte riskera samma sak med insantyn, dessutom tenderar det inte att fnnas fullgoda alternativ i dessa träningsprogram för oss veganer. Jag kommer dock inte att följa den slaviskt utan fortsätta så här som jag hittills gjort, träningen måste förbli rolig och valfri för mig, går jag över den där tunna linjen, som jag ofta själv sätter upp mot tvång så blir det pannkaka av alltihop.

2 kommentarer:

Sandy De Luxe sa...

Bra val! Jag kämpar med samma skit varje gång det blir för mycket kalori/vägande/tvångsträning.

Du är duktig och du ska göra som du vill!

KRAM

alottariot sa...

Tack Sandy. Ja det är ett jävla helvete det här med att balansera mat och träning med ett lite skadat sätt att se på sig själv. Kram!