Skitsommar, jag hatar dig

Skitsommar. Den här sommaren, eller ja, snarare bristen på sommar gör mig djupt deprimerad. Nej, det är ingen underdrift - jag är fan deprimerad.

Jag har gått omkring och låtsats nu i 4 veckor när det har regnat dagligen. Dagligen i fyra veckor, eller nej, nu ljög jag, tre soldagar har det visst varit. Jag har låtsats att det är okej, att det blir bättre, att det inte gör något att det regnar för huvudsaken är att jag har semester och är ledig men det är inte sant, det gör visst något att det är den tjugoandra juli och att jag bara badat i havet en endaste gång i år, att att alla uterull blir inställda på grund av regnet, att vi på gårdagens kvällspromenad med Vesslan hade dubbla luvtröjor och mössor på oss. Det gör visst något att jag sitter hemma och dricker chaite uppkrupen under en filt i skenet av värmeljus istället för på balkongen med ett glas saft fyllt till bredden av klirrande isbitar.

Jag är livrädd att det inte skall komma någon sommar för jag förstår inte hur jag skall orka med hösten, att börja jobba igen och klara vardagen ensam när H är och jobbar. Jag är rädd att inte orka med en lång mörk och kall höst och vinter utan varma sommarnummer att tänka tillbaka på.