Såhär ser det ut efter alla timmars målande och slit, bärande och putsande. Mäklaren nickade gillande och log nöjt när han gick genom lägenhetens alla rum själv är jag helt slut. Jag har jobbat med detta så hårt nu och jag är så nervös. Innan var jag orolig över att inte få sålt och orolig över att inte hitta nytt boende men nu har tröttheten tagit över, kontrollfreaket i mig har resignerat, gått och lagt sig, idag gav jag mäklaren en nyckel och sa sköt du det är du snäll, jag åker på semester. Vi hörs på telefonen. Oron försvann i och med det att kontrollfreaket i nig somnade, jag kan ändå inte göra något mer just nu, blir det budgivning så blir det. Mäklaren ringde ett par timmar efter visningen och på hans röst hörde jag att han var genuint nöjd. Sju sällskap hade kommit till den första visningen. Alla utom ett verkade intresserade, flera av dem ville komma tillbaka på tisdag. Ovanligt utbrast mäklaren i telefonen och jag tänker att blir det budgivning så blir det. Själv känner jag mig mest fel, malplacerad, jag hör inte hemma här bland allt det vita, opersonliga och stylade och lägenheten känns främmande, ovan. Tanken på att sju sällskap varit här och synat mitt hem, värderat det och öppnat lådor, skåp och luckor skaver. När kontraktet är påskrivet skall jag fira och när jag och H hittat en ny lägenhet så korkar vi upp champagnen som vi fick i bröllopspresent av familjen Sternudd. Jag kan i alla fall trösta mig med att det finns en plan och att jag och w och vesslan försvinner ut till huset vid havet så fort vi vaknar imorgon bitti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar