ibland måste man våga chansa

Ibland måste man våga chansa för att kunna vinna något så nu gör jag det. Jag åker till Stockholm sista helgen i maj och det får bära eller brista.

 Just nu är jag så trött och stressad att jag knappt hinner tänka på det, än mindre oroa mig och låta nervositeten växa. Praktiken äter upp all min tid, all min ork, lilla W har hamnat i ett sjok av nattskräck med minst en timmes panikskrik i okontaktbart tillstånd varje natt, om nätterna när alla sover skriver jag uppsats och där mitt mellan alla måsten så försöker jag att njuta av tiden med H, snart åker han igen, och sen har vi ju det där med tränandet som helst också skall hinnas med.