Att ha H vid min sida igen är obeskrivligt skönt, det är inte förrän han är hemma igen som jag inser exakt hur mycket jag saknat honom, hur jobbigt det varit att reda allting själv. Kiddo, jobb, skola, träning, lus och allt det där andra är väl en sak, men att ständigt gå och oroa sig för sin livskamrat, att sakna, att känna en gnagande tomhet - det har tärt hårt på mig. Jag har fått höra att det är sista säsongen denna säsongen i tre år nu. Jag hoppas verkligen att det stämmer i år för mitt hjärta går sönder lite varje gång han drar.
Det som är kvar av sommaren tänker vi utnyttja så mycket som möjligt. Vi hänger i huset vid havet så mycket vi bara kan och njuter av familjeliv. W utforskar värmen och vi tittar på, peppar och stöttar när det behövs. Kommer ni ihåg den där båten jag köpte till H? Den skall sjösättas och han skall lära sig segla. Jag tänker varva lata kvällar i hängmattan med derbyträningar, grillkvällar och sena dopp i havet. Eftermiddagslurar i skuggan av akaciaträdet, bärnstensletsnde och hundpromenader utan stress.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar