I förrgår stod jag på tracken tillsammans med mina lagkamrater och hörde publiken jubla varje gång vi tog poäng, blockade ut en tjej ur motståndarlaget för att inte tala om applåderna när vi äggade motståndaren och höll total kontroll över packet. Idag sitter jag med sjukt barn i famnen och känner hur jag inte räcker till, det finns inga ord som gör att W mår bättre, ingen tröst jag kan komma med. Jag klappar honom över huvudet och säger det blir bra, det hjälper när vi spenderar tid hos doktorn och får medicin som vidgar luftrören.Vilka kontraster och utanför strilar regnet, termometern visar på tretton grader och det är den 25 juli. Va faan, det var inte så här sommaren skulle bli.
Jag piggar upp mig med att besöka European Roller Derby Central för att spana in rankingen, och jag skall inte ljuga. Trots att rankingsystemet är konstigt och missvisande så känns det riktigt, riktigt bra att vi ligger så högt upp. Plats fem av sextiofem lag piggar onekligen upp en skitdag.
Rankingen hittar du här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar