Jag känner att min sfär och mina rutiner har rubbats, inte bara lite, utan en hel del denna natt, morgon och förmiddag. Inte alls på ett dåligt sätt, inte alls, bara ovant.
Istället för att trösta lilla W tre - sju gånger genom att vagga, vyssa, klappa och amma så har jag vaknat noll gånger inatt, fatta det, n o l l gånger, 0! Och det tar inte slut här. En vanlig morgon är det dags att stiga upp vid halv sex snåret, det är då någon brukar pussa mig på näsan mjukt och milt i väntan på reaktion blir det hårdare och hårdare pussar tills denna någon till slut biter mig i näsan och ropar mamma och då är det dags att möta dagen. vid halv sju ammade han lite, vaknade till och jag sa snälla du vi somnar om igen. Till svar fick jag ett leende och vid halv nio vaknade jag, pigg som en lärka och klev upp. En och en halv timme senare klev W och H upp glada och utvilade.
Om den sena morgonen beror på bristen av rutiner under sommaren, den utfasade amningen, svampturen igår eller om det bara är en engångföreteelse det låter jag vara osagt. Jag nöjer mig med att konstatera att det var riktigt, riktigt sknt att dricka kaffe på balkongen och höra lägenheten sova.
1 kommentar:
Förstår att du njuter för det är så härligt att få den tiden för sig själv när man hör hela sin älskade familj ligga och sova och bara får vara. (även fast man varit mamma i 17år så njuter man av den stunden) Kram Kusin
Skicka en kommentar