Dag 3 - En familjemedlem

Lusen, även kallad den Snokande Snorsnoken, Raketenworm och Pupsi, kanske mest känd som Vesslan.

Min älskade följeslagare och vän sedan dryga fem år tillbaka, det var en dag i februari hon kom till mig, den lilla rädda utmärglade omplaceringshunden som var så stressad av allt stt hon kissade ner sig av minsta lilla ljud. Vi har gått igenom mycket tillsammans. Vid hjärtesorg, separationer, flyttar, arbete och skolgång har hon stått vid min sida. Hon och jag mot världen var det då i början, nu är hon en del av vår familj, lilla Ws beskyddare och storasyster och det är med mycket stor sorg i hjärtat som jag börjar inse att hon inte mår så bra. Kronisk öroninflammation, epilepsi och allergier gör att hon går på ganska höga doser kortison dagligen och nu de sista månaderna tycker jag mig se en förändring hos henne. Vesslan är tröttare och kinkigare än någongång innan, det känns som att hon åldrats flera år undr sommaren och det gör så jävla ont för jag vet att det bara kan gå åt ett håll.