Lilla, lilla W har blivit sjuk. Feberrosiga kinder och glasartad blick. Kanske var det inte så konstigt att jag inte kände igen honom riktigt i förmiddags..
Det är sällan jag har sett honom gråta så mycket som då och jag kan lugnt säga att jag aldrig haft så ont i mitt mammahjärta som när jag stängde dörren till lägenheten bakom min kallsvettiga rygg och lämnade honom med barnvakten. Som tur är hade det gått bra trots allt, han sov sig igenom dagen och den som lidit mest har nog varit jag. Egentligen tänkte jag skriva om träningen var otroligt givande men jag orkar inte riktigt, mör i kroppen och händerna fulls med sjukt barn..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar