It´s alive.. men inte så mycket kicking, nästan ingenting alls faktiskt om sanningen skall fram.. Det är svårt att kombinera vardagen, praktik, styrelseuppdrag, hundpromenader och träning på en och samma gång. Den här veckan har bestått av stress, stress och ännu mer stress och aldrig i mitt liv har jag fått pussla så för att få det att gå ihop, och utan mamma, min kära mamma, så hade det aldrig gått. ALdrig i tell you. Som bekant är ju H iväg och jobbar och i tisdags startade min praktik. W har fortfarande inte fått förskoleplats och vi har ingen annan barnvakt, eller snarare, vi har inte råd med någon annan barnvakt så kära mamma har plockat ut semester och hängt med lillskiten. Själv har jag sprungit som en skållad råtta från praktiken till hemmet, till möten till hemmet ttill stan för att göra ärenden och så har det fortsatt.. i vad som känns som en smärre evighet..
Jag är så utmattad att jag till och med glömt bort att det är boutdag imorgon. Jag känner ockå att ett litet förlåt sklulle vara på sin plats, jag har en känsla av att det är en del av mina vänner och bekanta som läser här som inte fått svar på sms, telefonsamtal och som jag inte hunnit träffa - trots löfte om detta. Tiden har helt enkelt inte räckt till och jag är ledsen för det - känn er inte bortprioriterade. Okej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar