Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum. Jag är jag, och Du är Du. Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande. Kalla mig vid mitt vanliga namn. Tala till mig sådär, som Du alltid gjort. Ändra inte tonfall, håll sorgen borta från Din röst.
Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt. Skratta som vi alltid gjort. Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig. Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma. Uttala det som om ingenting hänt, sorglöst, utan spår av skuggor.
Livet går vidare med samma innebörd som tidigare. Det går vidare, därför att det måste gå vidare.
Döden är ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap. Varför skulle Du sluta tänka på mig för att Du inte längre kan se mig. Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl.
Harry Scott Holland'
Hon som jag håller av lite extra och litar på till hundra procent berättar för mig med tårar i ögonen och ett leende på läpparna att det bor ett liv inom henne. Ett mirakel på tillväxt. Att det är tidigt ännu men att allt känns bra och jag somnar med ett leende på läpparna. Livet, så fantastiskt ändå. Jag vaknar och den stora tryggheten, famnen, världens bästa mamma ringer. Med gråtdarrig röst berättar hon, det är slut nu, hon valde att inte leva mer och jag slås än en gång över hur skört allting är, livet. Det ändras så fort. Jag slås över hur många individer som påverkas av en människas handling och hur stora hål personer lämnar efter sig, jag slås av ett ännu ofött barns förmåga att skänka framtidstro, hopp och kärlek.
Jag förundras över att det alltid tycks gå i cirklar. Någon dör och någon annanstans gror nytt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar