Kastrup

Är det bara jag som gillar flygplatser? Människors förväntan som ligger i luften. En spännande känsla i maggropen av någonting nytt, den sköna känslan av att komma hem igen. Om sanningen skall fram så gillar både jag och H flygplatser lite för mycket. Med två timmar tillgodo efter att vi kommit igenom säkerhetskontrollen kände vi för att njuta av semestern. Vars en öl. Bara vi två, inget barn, ingen hund. Så jävla skönt. Lite strosande och fönstershoppande också de där obligatoriska Jelly beansen. Jag bara måste ha dem. Precis när jag står där och gräver bland de som smakar kanel och är så satans goda så säger H att boardingen stänger halv fyra. Klockan är tjugo över tre. Fuck oh gick säger jag, kastar påsen med de magiska bönorna och vi börjar springa. Är det någon som vet hur långt det är till terminal F? Jättelångt. Med en halv minut till godo dundrar vi ner för rulltrapporna, flåsande. Dubbelvikta försöker vi hämta andan framför gaten och tackar vår lyckliga stjärna för att vi hann i tid.

Nu sitter vi på planet, dricker äcklig öl som vi betalat genom näsan för. Skit i det, nu är det semester!