Nu åker vi till Paris. Bara jag och H utan barn och utan hund. Utan planer och måsten.
Nåja, eftersom att yours truly har använt sig av den tidsinställda inläggstjnsten så är vi faktiskt redan där. Här. Jag vet att jag för en tid sedan sa aldrig mer, i helvete heller att jag sätter min fot i den här gudsförgätna staden igen. Men man skall aldrig säga aldrig för det kan man få äta upp, ångra. Och jag antar att det är just det som sker nu. Men lika glad är jag för det. Jag ber er att hålla tummar och tår för att vi slipper taxiresor med dödsångest, regn och rälig mat. Vi behöver ett vardagsavbrott utan negativa överraskningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar