Kanske vi skulle ta och passa på att prata lite fotboll nu under roller derby ledigheten? Ja, det tycker jag är en utmärkt idé.
Jag gillar fotboll i allmänhet. Jag burkade alltid säga att jag hade en livslång kärlek och att den var himmelsblå innan. Nu är det ju inte riktigt så enkelt, jag har många väldigt stora och olika kärlekar (något som jag för övrigt tror är mycket viktigt - men det är en helt annan historia). Mitt hjärta bankar fortfarande blått. Tyvärr är det så att jag inte har tid att gå på fotboll lika ofta nu som innan, hell no, då var jag på varenda hemmamatch och de flesta bortaresorna också. Nu äter derbyn tid och det är ett val jag gjort. Mer om det skrev jag i mars, i detta inlägget.
Det finns bara ett stort problem med fotbollen, den appellerar till så jävla många idioter och jag är så jävla trött på det. Jag har kommit på att det är lättare för mig att handskas med alla dessa imbeciller ju oftare jag går på fotboll. När jag går på match flera gånger i månaden så är det som att toleransen gentemot dessa sexistiska, rasistiska, korkade jävla svin höjs avsevärt. Allt jag kan säga är att det var Exceptionellt jobbigt igår. Över 19 000 systrar och bröder på läktarna, en mycket stor andel julgranar och medgånssupportrar. Fan vad jag hatar det. Det finns få saker som gör mig så upprörda som en tjock medelålders medgångssupporter, iklädd himmelsblåa kläder som står och skricker din jävla kärring, fitta, du spelar som en tjej och som i pausen raljerar över de snygga brudarna där borta. Alltså kom och hjälp mig att dö. För att inte tala om dessa högerorienterade politiker (läs fucking jävla brunskjortor) som står där och skålar omringade av ett hov med människor som aldrig annars skulle acceptera deras politiska läggning. Men fotboll det förbrödrar ju. Tillsammans under våran himmelsblåa fana. Ja nej. Hell no att jag tycker att det är okej. Inte igår, inte idag inte imorgon. Och nästa gång den där hanen med mindervärdeskomplex väljer att prata med H eller någon av mina vänner, ovanför mitt huvud, för att lilla gumman inte förstår fotboll/politik/whatever så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag kommer att ta mig till. Men ändå, jag älskar bollen, jag gör verkligen det så det är väl här man får ta det onda med det goda.
Jag gillar fotboll i allmänhet. Jag burkade alltid säga att jag hade en livslång kärlek och att den var himmelsblå innan. Nu är det ju inte riktigt så enkelt, jag har många väldigt stora och olika kärlekar (något som jag för övrigt tror är mycket viktigt - men det är en helt annan historia). Mitt hjärta bankar fortfarande blått. Tyvärr är det så att jag inte har tid att gå på fotboll lika ofta nu som innan, hell no, då var jag på varenda hemmamatch och de flesta bortaresorna också. Nu äter derbyn tid och det är ett val jag gjort. Mer om det skrev jag i mars, i detta inlägget.
Det finns bara ett stort problem med fotbollen, den appellerar till så jävla många idioter och jag är så jävla trött på det. Jag har kommit på att det är lättare för mig att handskas med alla dessa imbeciller ju oftare jag går på fotboll. När jag går på match flera gånger i månaden så är det som att toleransen gentemot dessa sexistiska, rasistiska, korkade jävla svin höjs avsevärt. Allt jag kan säga är att det var Exceptionellt jobbigt igår. Över 19 000 systrar och bröder på läktarna, en mycket stor andel julgranar och medgånssupportrar. Fan vad jag hatar det. Det finns få saker som gör mig så upprörda som en tjock medelålders medgångssupporter, iklädd himmelsblåa kläder som står och skricker din jävla kärring, fitta, du spelar som en tjej och som i pausen raljerar över de snygga brudarna där borta. Alltså kom och hjälp mig att dö. För att inte tala om dessa högerorienterade politiker (läs fucking jävla brunskjortor) som står där och skålar omringade av ett hov med människor som aldrig annars skulle acceptera deras politiska läggning. Men fotboll det förbrödrar ju. Tillsammans under våran himmelsblåa fana. Ja nej. Hell no att jag tycker att det är okej. Inte igår, inte idag inte imorgon. Och nästa gång den där hanen med mindervärdeskomplex väljer att prata med H eller någon av mina vänner, ovanför mitt huvud, för att lilla gumman inte förstår fotboll/politik/whatever så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag kommer att ta mig till. Men ändå, jag älskar bollen, jag gör verkligen det så det är väl här man får ta det onda med det goda.
Malmö FF vann som bekant allsvenskan 2010. Förutom en titel som Svenska mästare så får man då även spela CL kval (om man inte redan kvalificerat sig). CL kval = Champions league kval. Malmö hamnade så långt som i den andra kvalomgången. Det är vinna eller försvinna som gäller.*Hänger alla med så långt? Det är alltså det Malmö gör nu, ja, parallellt med allsvenskan då. Efter att ha vunnit över grönlänningarna HB Torshavn med 2-0 hemma spelade MFF 1-1 borta så var det dags att ta sig an Glasgow Rangers. I helvete att det går vägen tänkte nog de flesta, men samtidigt, ett hopp om att få uppleva det där som hände nittonhundrasjuttionio igen, att Malmö vinner, k r o s s a r och spelar med 11 fotbollsgudar på plan. Bortamatch först, och då händer det som ingen trodde var möjligt. Malmö petar in den i nätet, håller tätt och går därifrån med tre poäng. Igår var det dags för hemmamatch. Nervositeten, denna nervositet.
Jag har inte mått så dåligt sedan den 12:e mars 2011 då vi boutade STRD på hemmaplan. Fyfaan för nervositet säger jag bara. Ett fantastiskt tifo, dånande sånger och en hymn som aldrig någonsin sjungits med så hoppfulla röster innan och matchen drog igång. Rangers pressar, har övertaget. 3 röda kort. Och plötsligt händer det. I 24 minuten så gör Rangers mål. Vår bortavinst spelar inte längre någon roll. Det är lika och vi måste vinna för att gå vidare. Aldrig att vi orkar en förlängning Och då plötsligt händer det. Jag svär, det kändes som en trissvinst. Det blir mål. I vad jag tror är den åttioandra minuten så kvitterar Malmö FF. Det är lika, lika betyder vinst. V i n s t. Vinst betyder play-off spel i Champions routegruppen. 1979 var Malmö FF näst bäst i Europa. De förlorade finalen mot Nottingham Forest borta. 2011 är Malmö ute i Europa igen. Champions Leaguespel och om nästa omgång inte går vägen Europa League.
Ute i Europa talar man om Malmö.
Ute i Europa talar man om Malmö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar