Idag är det måndag. Måndag betyder uppsatsskrivning som betyder att hjärnan blir en geggig massa och att synapserna helt plötsligt slutar samarbeta. Jag kan inte fokusera, jag kan inte skriva, jag kan inte forska och helt plötsligt blir jag den där självuppfyllande profetian och när det kommer till detta så är jag fullt medveten om att jag gräver min egen grav. Jag pausar redan innan jag har kommit igång och går en långpromenad med Vesslan. Det är den tjugosjätte september och vi promenerar genom ett Crime City som badar i solstrålar, jag svettas och tar av mig tröjan. Går i t-shirt och måste kavla upp mina mjukisbyxor för att inte svettas ihjäl. jag försöker att tänka positivt men det enda som jag lyckas formulera är att det har varit en mycket märklig sommar och en ännu märkligare höst. Jag kan inte låta bli att vara lite förjust, jag undrar vart livet för mig innan vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar