Hur kommer det sig att man aldrig har så många måsten att göra som när man förväntas plugga till tentor och skriva examensarbeten? Nästan alla människor jag känner som pluggar eller har pluggat vittnar om samma sak. Under tentaperioden städar man gärna frenetiskt, den där garderoben som man annars brukar skita fullständigt i skall omorganiseras efter storlek, färg och säsong och det nu. Fönster skall putsas, träbänkar oljas in, det skall dammas, våttorkas, dammsugas och tvättas. För att inte tala om dammsugas, och för min del kasnke möbleras om, storhandlas och alla böcker i bokhyllan måste organsieras om, understrykningspennorna förgkordnieras efter ämnena och listan tar aldrig slut.
Alltså ovanstående hittepå fungerar kanske när man pluggar och bara har sig själv att ta hänsyn till. Det fungerar verkligen inte när man är ensam med ett litet barn som inte riktigt förstår att mamma måste plugga och därför inte har tid att leka/gosa/busa/vad det nu än är du vill att hon skall göra med dig. Att förklara deadlines, projektbeskrivningar och examensarbetsångest för en 20 månader gammal unge, njä. Jag måste helt enkelt bli bättre på det här med att prioritera och producera under tidspress a la två timmars eftermiddagsvila. Jag var en jävel på det innan, från januari 2010 till maj 2011 gjorde jag ingenting annat. Ett par månader som föräldraledig under sommaren har verkligen fått mig ur balans, nu gäller det att hitta tillbaka till den akademiska världen fortare än kvickt. Jag vet ju att jag kan det här med att plugga i hundranittio under eftermiddagsvilor och på kvällar/nätter. Jag får helt enkelt tvinga mig att göra det nu i helgen bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar